AIDA
AIDA är APLs informationsdatabas som innehåller information om APLs läkemedel, framförallt lagerberedningar.
Produktresumé är produktinformation som är granskad och beviljad av Läkemedelsverket för rikslicenser.
Produktmonografi är produktinformation som inte är granskad av Läkemedelsverket. Förskrivaren har ansvar för att läkemedlet är medicinskt ändamålsenligt och att doseringen är adekvat.
Skyddsinformation visas där behov finns.
%20_KNA4127.jpg)
Kolkicin APL 0,25 mg Kapsel, hård
Förpackning | Receptbelagd | Övriga förskrivare | Varunr |
---|---|---|---|
Burk, 100 kapslar | Ja | - | 332205 |

Kolkicin APL 0,25 mg kapsel, hård
1 kapsel innehåller:
Kolkicin 0,25 mg
Hjälpämne med känd effekt:
Laktosmonohydrat 6,15 mg motsvarar vattenfri laktos 5,84 mg
För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.
Kapsel, hård
Ofärgad gelatinkapsel med vitt pulver, storlek 5,3 x 14,3 mm.
Behandling av akut gikt samt profylaktisk behandling av gikt.
Familjär Medelhavsfeber.
Autoimmun, exsudativ eller recidiverande perikardit.
Behcets sjukdom.
Gikt:
Akut gikt:
Initialt ges 1 mg (4 kapslar) följt av 0,5 mg (2 kapslar) efter en timme. Efter ytterligare 12 timmar kan behandlingen vid behov fortsätta med 0,5 mg (2 kapslar) var 8:e vaken timme tills förbättring. Maximal dos är 6 mg (24 kapslar) under loppet av en behandling.
Efter att en behandling har avslutats får en ny behandling med kolkicin inte påbörjas förrän tidigast efter 3 dagar och 14 dagar för patienter med nedsatt njurfunktion (CrCl 15-30ml/min). För patienter med kraftigt nedsatt njurfunktion se avsnitt 4.3.
Profylaktisk behandling av gikt vid insättning av uratsänkande läkemedel:
0,5 mg (2 kapslar) 2 gånger dagligen upp till 6 månader.
För patienter med nedsatt njurfunktion (CrCl 15-30ml/min) rekommenderas en reducerad dos på 0,25 mg (1 kapsel) per dag. I mycket svåra fall kan dosen titreras upp till maximalt 0,5 mg (2 kapslar) per dag. Patienter ska monitoreras noggrant för biverkningar orsakade av kolkicin. För patienter med kraftigt nedsatt njurfunktion se avsnitt 4.3.
Pediatrisk population:
Säkerhet och effekt av kolkicin för behandling av gikt hos barn är inte fastställt.
Familjär Medelhavsfeber
Vuxna: Vanligen 1 mg (4 kapslar) 2 gånger dagligen. Dosen kan trappas upp till maximalt 3 mg (12 kapslar) per dag.
Barn:
Barn < 5 år: Startdos högst 0,5 mg (2 kapslar) per dag.
Barn 5-10 år: Startdos 0,5 - 1 mg (2-4 kapslar) per dag.
Barn > 10 år: Startdos 1 - 1,5 mg (4-6 kapslar) per dag.
Dygnsdosen kan ges en gång per dag eller uppdelat på två tillfällen. Vid gastrointestinala biverkningar kan det vara en fördel att ge dygnsdosen uppdelat på två tillfällen.
Vid otillräcklig behandlingseffekt av ovanstående doser för barn bör högre doser diskuteras med specialist. Många specialister föredrar att starta med en låg dos och öka dosen stegvis utifrån behandlingseffekt och biverkningar. Alla höjningar av den dagliga dosen ska övervakas noggrant med avseende på biverkningar.
Används med försiktighet hos patienter med nedsatt lever- eller njurfunktion. För patienter med kraftigt nedsatt njurfunktion, se avsnitt 4.3.
Monitorering
Primära behandlingsmål vid familjär medelhavsfeber är att kontrollera attackerna och minimera den subkliniska inflammationen mellan attackerna. Den senare utvärderas med upprepade S-Amyloid och/eller CRP.
Patienterna följs var 3-6 (12) månader gällande sjukdomens svårighetsgrad, terapeutiska effekt (inklusive antal attacker och subklinisk inflammation), biverkningar och komplikationer.
Leverenzymerna ska övervakas regelbundet och om dessa är förhöjda mer än två gånger den övre gränsen av normalområdet ska dosen minskas, effekten på leverenzymerna utvärderas och orsaken undersöks.
Perikardit
Kolkicin kan övervägas redan vid första insjuknandet men särskilt vid autoimmun exsudativ eller recividerande perikardit. Kolkicin ges då som tillägg till NSAID/ASA/Paracetamol.
Vuxna: 0,5 mg (2 kapslar) 2 gånger dagligen. Vid behov kan man ge 1 mg (4 kapslar) 2 gånger dagligen, de två första dagarna.
Dosreduktion till 0,25 mg (1 kapsel) 2 gånger dagligen vid vikt ≤ 70 kg, nedsatt njurfunktion (CrCl < 60 ml/min) och hög ålder.
Behandlingstid 3 månader. Vid recividerande perikardit 6 månader. För patienter med kraftigt nedsatt njurfunktion, se avsnitt 4.3.
Behcets sjukdom
Vuxna: 0,5 mg (2 kapslar) 2 gånger per dag.
Administreringssätt:
Kapslarna bör sväljas hela.
Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt 6.1.
Patienter med bloddyskrasier.
Svåra gastrointestinala störningar.
Svår hjärtsvikt.
Kraftigt nedsatt leverfunktion.
Kraftigt nedsatt njurfunktion (CrCl < 15 ml/min).
Ska inte användas till patienter som genomgår hemodialys eftersom substansen inte kan elimineras med dialys eller utbytestransfusion.
Patienter med nedsatt njur- eller leverfunktion som tar P-glykoproteinhämmare (P-gp) eller kraftig CYP3A4 hämmare se avsnitt 4.5.
Kolkicin har ett smalt terapeutiskt fönster och är extremt toxisk vid överdos. Behandlingen ska avslutas om toxiska symtom uppstår, se avsnitt 4.9.
Samtidig användning av kolkicin med vissa läkemedel så som P-gp-hämmare och/eller måttliga eller kraftiga CYP3A4-hämmare är kontraindicerad eller kräver särskild försiktighet, se avsnitt 4.5.
Vid nedsatt lever- eller njurfunktion minskar clearance av kolkicin, vilket ökar risken för toxicitet. Patienter med nedsatt lever- eller njurfunktion ska övervakas noggrant.
Kolkicin ska användas med stor försiktighet till äldre eller försvagade patienter samt patienter med avvikande blodvärden, lever-/njurfunktionsnedsättning, gastrointestinala eller hjärt-kärlsjukdomar.
Kolkicin kan orsaka allvarlig benmärgsdepression (agranulocytos, aplastisk anemi, trombocytopeni). Framförallt aplastisk anemi har en hög dödlighet. Förändringar i blodvärden kan ske gradvis eller väldigt plötsligt och därför är regelbundna kontroller av blodbilden väsentligt. Om patienten påvisar tecken eller symtom som kan indicera bloddyskrasi, så som feber, stomatit, halsont, förlängd blödning, blåmärken eller hudbesvär ska behandling med kolkicin omedelbart avbrytas och en komplett hematologisk undersökning genomföras omgående.
Höga doser eller längre tids användning av kolkicin kan hämma upptaget av vitamin B12 genom att förändra ileusmukosan. B12-nivån bör därför kontrolleras.
Patienter ska informeras noga om den potentiella risken vid en möjlig graviditet och vid amning, se avsnitt 4.6. Om kolkicin används för behandling av akut gikt eller för profylax av en giktattack under insättning av uratsänkande behandling ska kvinnliga patienter använda effektiva preventivmedel under behandlingen och i minst 3 månader efter avslutad kolkicinbehandling (se avsnitt 4.6). Manliga patienter ska inte skaffa barn under behandling och i minst 6 månader efter avslutad kolkicinbehandling (se avsnitt 4.6).
Inga långsiktiga säkerhetsdata är tillgängliga för pediatriska patienter. Användningen av Kolkicin APL 0,25 mg kapsel, hård till barn är indicerat för indikationen familjär medelhavsfeber.
Hjälpämnen med känd effekt:
Kolkicin APL 0,25 mg kapsel, hård innehåller laktosmonohydrat motsvarande 5,48 mg laktos. Patienter med något av följande sällsynta ärftliga tillstånd bör inte använda detta läkemedel: galaktosintolerans, total laktasbrist eller glukos-galaktosmalabsorption.
Vid insättning av kolkicin kan patienten utveckla övergående känslighet för laktos, vilken behandlas med reduktion av laktosintaget.
P-glykoprotein- och/eller CYP3A4-hämmare:
Behandlingen med kolkicin i närvaro av CYP3A4- och/eller P-glycoprotein (P-gp) hämmare (t.ex. ketokonazol, ritonavir, atazanavir, darunavir, lopinavir, telaprevir lapatinib, itrakonazol, dronedaron, kobicistat, krizotinib) ökar kolkicinexponering i blodet vilket ökar risken för toxicitet. Kombinationen bör undvikas och är kontraindicerad vid nedsatt njur- eller leverfunktion.
Kolkicinexponeringen kan öka markant vid samtidig användning av kolkicin med kalciumantagonister verapamil och diltiazem. Toxicitet har rapporterats vid samtidig användning. Kombinationen bör undvikas och behandling med kalciumantagonister av dihydropyridintyp ska övervägas. Kombinationen är kontraindicerad vid nedsatt njur- eller leverfunktion.
Vorikonazol och posakonazol är CYP3A4 hämmare och kan öka kolkicinkoncentraionen vid samtidig användning. Kombinationen bör undvikas. Om samtidig behandling med systemiskt antimykotikum krävs kan amfotericin B eller kaspofungin vara tänkbara alternativ.
Amiodaron är en P-glycoprotein hämmare och har en mycket lång halveringstid. Interaktionen med kolkicin kan ske veckor till månader efter avslutad amiodaronbehandling. Kombinationen bör helst undvikas och är kontraindicerad vid nedsatt njur- eller leverfunktion.
Kinidin är en P-glycoprotein hämmare och samtidig behandling med kolkicin kan öka exponering för kolkicin markant. Kombinationen bör undvikas. Kontraindicerad vid nedsatt njur- eller leverfunktion.
Rolapitant är en P-glycoprotein hämmare och när den administreras oralt med kolkicin kan kolkicinexponeringen öka med cirka 30 %. Var uppmärksam på kolkicinbiverkningar och dosreduktion av kolkicin kan bli nödvändig.
Grapefruktjuice kan öka plasmanivåerna av kolkicin. Grapefruktjuice bör därför inte tas tillsammans med kolkicin.
Makrolider
Kolkicinexponeringen kan öka vid samtidig behandling med kolkicin och makrolider liksom klaritromycin och erytromycin samt azitromycin. Toxicitet, inklusive dödliga fall, har rapporterats vid användning av kolkicin med klaritromycin och erytromycin. Kombinationen ska undvikas och behandlingen med cefalosporiner ska övervägas. Om samtidig behandling med kolkicin och azitromycin är nödvändig ska patienten övervakas med avseende på tecken på eventuella biverkningar så som diarré och myalgi. Samtidig användning av sådana makrolider och kolkicin ska undvikas hos patienter med njur- eller leverskador.
Ciklosopriner:
Samtidig behandling med kolkicin och ciklosporin kan leda till att plasmakoncentrationen av kolkicin ökar markant. Kombinationen bör undvikas. Om samtidig användning är nödvändig bör dosminskning av kolkicin övervägas och patienten ska övervakas med avseende på tecken på eventuella muskelbiverkningar. Kombinationen är kontraindicerad vid nedsatt njur- eller leverfunktion.
Virushämmande medel mot hepatit C:
Kolkicinexponeringen kan mer än fördubblas vid samtidig behandling med glekaprevir och pibrentasvir. Kombinationen bör undvikas. Om kombinationen är oundviklig ska kolkicindosen minskas med mer än 50% och patienten ska övervakas med avseende på biverkningar.
CYP3A4 inducerare:
CYP3A4 inducerare (t.ex efavirenz, rifamycin, primidon, lumakaftor, rifampicin, johannesört) katalyserar metabolismen av kolkicin och kan minska kolkicinkoncentrationen vilket kan leda till utebliven effekt. Kombinationen bör undvikas.
Enzalutamid ger lägre koncentrationer av kolkicin vid samtidig administrering. Doshöjning av kolkicin kan bli nödvändig vid samtidig behandling med enzalutamid.
Antiepileptika:
Fenytoin, fenobarbital och karbamazepin är CYP3A4 inducerare och kan minska kolkicinkoncentrationen vilket kan leda till utebliven effekt. Kombinationen bör undvikas och behandling med ett antiepileptika som ej påverkar CYP-enzymer (t.ex. valproinsyra, lamotrigin eller gabapentin) ska övervägas.
Statiner och fibrater:
Samtidig behandling med kolkicin och statiner eller fibrater (t.ex bezafibrat, simvastatin, pravastatin, atorvastatin, rosuvastatin, lovastatin, fluvastatin, pitavastatin, gemfibrozil) kan leda till myopati och rabdomyolys. Noggrann uppmärksamhet på muskuloskeletala biverkningar rekommenderas, särskilt hos patienter med njursvikt.
Immunsuppressiva medel- Kalcineurinhämmare:
Takrolimus ökar kolkicinexponeringen i blodet vilket kan leda till ökad risk för toxicitet. Dosreduktion av kolkicin ska övervägas och patienten ska övervakas med avseende på tecken och symtom på kolkicintoxicitet (myopati, rabdomyolys).
Cytostatika:
Ett fall av uttalade cytostatikabiverkningar vid behandling med doxorubicin, vinkristin och etoposid finns rapporterat vid samtidig behandling med kolkicin. Interaktionens kliniska betydelse är ännu ej fastställd. Extra försiktighet rekommenderas och om det är möjligt kan uppehåll av behandling med kolkicin övervägas.
Adekvata data från behandling av gravida kvinnor med kolkicin saknas. Djurstudier har visat reproduktionstoxikologiska effekter. Risken för människa är okänd. Kolkicin har cytostatisk effekt med specifik påverkan på spindelmekanismen vid celldelning, vilket dels skulle kunna skada snabbväxande fosterceller, dels kunna ge upphov till kromosomstörningar vid könscellsbildningen.
Kolkicin APL 0,25 mg kapsel, hård ska användas under graviditet endast då det är absolut nödvändigt och bör helt undvikas under första trimestern.
Passerar över i modersmjölk i sådana mängder att risk för påverkan på barnet föreligger även med terapeutiska doser. Risken för barnet anses vara måttlig vid terapeutiska doser.
Kolkicin kan ha en negativ påverkan på spermatogenes hos människor och djur. Sällsynta fall av reversibel oligospermi och azoospermi hos män har rapporterats.
Kolkicin APL 0,25 mg kapsel, hård har ingen eller försumbar effekt på förmågan att framföra fordon och använda maskiner.
Biverkningar som kan förekomma visas nedan enligt MedDRA-klassificering av organsystem. De flesta biverkningarna är dosberoende.
Centrala och perifera nervsystemet |
|
Ingen känd frekvens |
Perifer neurit, neuropati |
Blodkärl |
|
Ingen känd frekvens |
Benmärgsdepression med agranulocytos, aplastisk anemi och trombocytopeni, leukopeni, pancytopeni, disseminerad intravaskulär koagulation (DIC) |
Magtarmkanalen |
|
Vanliga (≥1/100 - <1/10) |
Illamående, kräkningar, magsmärtor, diarré, faryngolaryngeal smärta |
Ingen känd frekvens |
Gastrointestinal blödning, paralytisk ileus |
Lever och gallvägar |
|
Ingen känd frekvens |
Levertoxicitet |
Hud och subkutan vävnad |
|
Ingen känd frekvens |
Håravfall (alopeci), utslag, afte |
Muskuloskeletala systemet och bindväv |
|
Ingen känd frekvens |
Myopati och rabdomyolys |
Njurar och urinvägar |
|
Ingen känd frekvens |
Njurskada, blåskramper |
Allmänna symptom och/eller symptom vid administreringsstället |
|
Sällsynta (≥1/10 000, <1/1000) |
Vitamin B12-brist |
Endokrina systemet |
|
Ingen känd frekvens |
Amenorré, dysmenorré, oligospermi, azoospermi, hypotyreos |
Rapportering av misstänkta biverkningar
Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till (se detaljer nedan).
Läkemedelsverket
Box 26
751 03 Uppsala
www.lakemedelsverket.se
Symtom:
Tecken på akut förgiftning uppträder vanligtvis inom 24 timmar efter intaget. De första symtomen inkluderar gastrointestinala effekter liksom illamående, kräkningar, buksmärta, paralytisk ileus, diarré som kan vara kraftig och blodig på grund av hemoragisk gastroenterit. Stomatit, artralgi, hypokalcemi, feber och utslag inklusive scarlatiniform utslag kan förekomma. Dehydrering kan förekomma och kan leda till oliguri.
Den andra fasen med livshotande komplikationer utvecklas 24 till 72 timmar efter intaget. Flera organ kan upphöra att fungera vilket visar sig som akut njursvikt, benmärgsdepression, allvarliga kärlskador som kan leda till chock och kardiovaskulär kollaps. Hepatomegali, leverskada med förhöjda aspartattransaminas (AST) och alanintransaminas (ALT) samt leukopeni som kan kvarstå i flera dagar följt av leukocytos kan förekomma.
Andra symptom är förvirring, koma, ökande perifer motor och sensorisk neuropati, myokarddepression, trombocytopeni, granulocytopeni, pancytopeni, dysrytmi, andningssvikt, disseminerad intravasal koagulation. Dödsfall är vanligtvis ett resultat av andningssvikt eller kardiovaskulär kollaps. Den letala dosen varierar brett och uppskattas till 65 mg, dödsfall har inträffat efter intag av så lite som 7 mg kolkicin men tillfrisknande har förekommit vid betydligt högre doser.
Hos överlevande patienter kan alopeci, leukocytos och stomatit uppträda ca en vecka efter den akuta överdosen.
Behandling:
Specifik antidot vid kolkicinförgiftning saknas.
Vid akut förgiftning övervägs ventrikelsköljning alternativt aktivt kol. Aktivt kol övervägs hos vuxna som har intagit mer än 0,1 mg/kg kroppsvikt inom 1 timme efter intag och till barn som har intagit någon mängd inom 1 timme efter intag.
Behandlingen är symtomatisk och stödjande. Andningskontroll, blodtryck och blodcirkulation samt vätske- och elektrolytbalans ska korrigeras. Hemodialys har ingen effekt (hög skenbar distributionsvolym).
Farmakoterapeutisk grupp: Giktmedel, medel utan effekt på urinsyrametabolismen.
ATC-kod: M04AC01
Kolkicin har en svag antiinflammatorisk effekt men ingen analgetisk effekt. Den har ingen påverkan på utsöndringen av urinsyra eller serumuratkoncentration. Verkningsmekanismen är inte helt känd. Det anses att kolkicin stör cytoskelettfunktionerna genom inhibering av β-tubulinpolymerisation i mikrotubuli och därmed förhindrar aktivering, degranulering och migrering av neutrofiler som tros förmedla vissa symtom på gikt. Dessutom stör kolkicin den intracellulära sammansättningen av det inflammasom-komplexet som finns i neutrofiler och monocyter som förmedlar aktivering av interleukin-1β.
Absorption
Kolkicin absorberas snabbt från mag-tarmkanalen. Maximal plasmakoncentration uppnås inom 2 timmar efter peroral tillförsel. Biotillgängligheten uppskattas till cirka 45%, med variation mellan 24-88%. Den stora variationen kan förklaras av skillnader i aktivitet både hos enzymet CYP3A4, som metaboliserar kolkicin, och hos transportproteinet P-glykoprotein, som pumpar tillbaka kolkicin till tarmlumen.
Distribution
Cirka 39 % av kolkicin är bundet till plasmaproteiner, huvudsakligen albumin. Kolkicin distribueras raskt i kroppen och ansamlas i höga koncentrationer i njure, lever och mjälte. Distributionsvolymen är 7-10 L/kg.
Kolkicin passerar över till placenta och fördelas i bröstmjölken.
Metabolism
Kolkicin demetalyseras i lever via Cyp3A4 till två primära metaboliter, 2-O-demetylkolkicin och 3-O-demetylkolkicin (2‑ respektive 3-DMC) samt en mindre metabolit, 10-O-demetylkolkicin. Plasmakoncentrationer av metaboliter är minimala. Enterohepatisk cirkulation förekommer.
Elimination
Kolkicin utsöndras huvudsakligen i feces genom hepatobiliär utsöndring och 10-20 % av dosen utsöndras oförändrad via urinen. Renalt clearance anges till 4 L/tim (dvs cirka 67 ml/min).
Den genomsnittliga eliminationshalveringstiden är cirka 28 timmar. Den långa halveringstiden kan bero på den långsamma dissociationen av bindningen mellan kolkicin och tubulin.
Vid nedsatt lever- eller njurfunktion minskar clearance av kolkicin och plasmahalveringstiden förlängs, vilket ökar risken för toxicitet.
-
Laktosmonohydrat
Mikrokristallin cellulosa
Magnesiumstearat
Kapselhölje: gelatin
Ej relevant.
2 år.
Förvaras vid högst 25 °C.
Förvaras i originalförpackningen, ljuskänsligt.
Plastburk 100 st.
Inga särskilda anvisningar.
Apotek Produktion & Laboratorier AB
Prismavägen 2
141 75 Kungens Kurva
148:2012/514025, 2014-02-04
Förnyat beviljande: 5.2.2-2021-070025, 2022-09-16
2022-09-16
2022-03-09
{ "productId": 166, "atcCode": "M04AC01", "nationalLicense": true, "strength": "0,25 mg", "name": "Kolkicin APL", "form": "Kapsel, hård", "nplId": "20091026000703", "narcoticsClass": "Ej", "narcoticsClassWarningHeadline": null, "narcoticsClassWarningText": null, "specialRecipeForm": null, "medicalDeviceProduct": false, "therapyAreas": [ { "therapyAreaId": 2, "name": "Barn" }, { "therapyAreaId": 6, "name": "Hud" } ], "productItems": [ { "productItemId": 200, "nordicItemNumber": "332205", "packagingDescription": "Burk, 100 kapslar", "price": 488.22, "requirePrescription": true, "includedInInsurance": true, "otherPrescribers": [] } ], "productDocumentUrl": "/Web/product/166/productdocument", "safetyInformationUrl": null, "productDocumentType": "Spc", "deRegistredDate": null, "fullName": "Kolkicin APL 0,25 mg Kapsel, hård" }