AIDA

AIDA är APLs informationsdatabas som innehåller information om APLs läkemedel, framförallt lagerberedningar.

Produktresumé är produktinformation som är granskad och beviljad av Läkemedelsverket för rikslicenser.
Produktmonografi är produktinformation som inte är granskad av Läkemedelsverket. Förskrivaren har ansvar för att läkemedlet är medicinskt ändamålsenligt och att doseringen är adekvat.
Skyddsinformation visas där behov finns.

Ropivakain-sufentanil APL 1 mg/ml + 1 mikrog/ml Injektionsvätska, lösning

Narkotika klass II: Beroendeframkallande medel. Iakttag största försiktighet vid förskrivning av detta läkemedel.

ATC-kod: N01AH

Förpackning Receptbelagd Övriga förskrivare Varunr
Injektionsflaska, 50 milliliter Ja - 332601
Informationen i produktmonografin för nedanstående produkt har inte granskats av Läkemedelsverket. Förskrivaren av produkten har ansvar för att läkemedlet är medicinskt ändamålsenligt och att doseringen är adekvat. Uppgifterna i denna produktmonografi baseras på litteratur av relevans för läkemedlet och information från förskrivare med klinisk erfarenhet.
1 Läkemedlets namn

Ropivakain-sufentanil APL, 1 mg/ml + 1 mikrog/ml, injektionsvätska, lösning

2 Kvalitativ och kvantitativ sammansättning

1 ml injektionsvätska, lösning, innehåller:

Ropivakainhydroklorid 1 mg
Sufentanilcitrat 1,5 mikrog motsvarande sufentanil 1 mikrog

Beträffande hjälpämnen, se avsnitt 6.1.

3 Läkemedelsform

Injektionsvätska, lösning

4 Kliniska uppgifter
4.1 Terapeutiska indikationer

Epidural behandling av svåra och medelsvåra smärttillstånd såsom postoperativ smärta och förlossningssmärta.

4.2 Dosering och administreringssätt

Individuell dosering.

Nedanstående doser är riktlinjer och doseringen ska anpassas efter patientens allmäntillstånd, ålder, vikt, fysiska kondition, övrig användning av läkemedel samt blockadens utbredning. Dosen skall reduceras till äldre och patienter med nedsatt allmäntillstånd samt till patienter med hypotyreoidism eller nedsatt lever- eller njurfunktion. Lägsta möjliga dos för adekvat smärtlindring ska eftersträvas.

Ropivakain-sufentanil APL administreras epiduralt. Innan administrering av läkemedlet ska man förvissa sig om att nålen eller katetern är korrekt införd i det epidurala rummet.

Epidural behandling av postoperativ smärta
Vanligen ges initialt en bolusdos på 5 ml epiduralt. Därefter ges 5-10 ml/ timme (upp till max 12 ml/timme) som kontinuerlig epidural infusion. Vid behov kan man ge ytterligare 5 ml som bolusdos, dock vanligen inte oftare än en gång i timmen och max 4-6 gånger per dygn.

Epidural behandling av förlossningssmärta
Vanligen ges initialt en bolusdos på 5 ml epiduralt. Därefter ges 5 ml/timme som kontinuerlig epidural infusion under förlossningen. Denna infusionshastighet kan behöva justeras både uppåt och nedåt. Vid behov kan man ge ytterligare 5 ml som bolusdos, max en gång per timme.

Behandlingskontroll
Ropivakain-sufentanil APL kan ge andningsdepression. Skärpt övervakning bör ske under och efter behandling. Andningsdepression kan hävas med naloxon. Då effektdurationen av Ropivakain-sufentanil APL kan överskrida effektdurationen av naloxon fordras noggrann övervakning av patienterna. En upprepning av naloxondosen kan bli nödvändig.

4.3 Kontraindikationer

Överkänslighet mot de aktiva innehållsämnena, lokalanestetika av amidtyp, andra morfinomimetika eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt 6.1.

Sekretstagnation, andningsdepression, förhöjt intrakraniellt tryck eller skallskador. Patienter med uttalad hypotension såsom vid kardiogen och hypovolemisk chock.

Svåra blödningar, sepsis, infektion vid injektionsstället, störningar i hemostasen som trombocytopeni och koagulationsstörning eller samtidig antikoagulantiabehandling, samtidig medicinering eller annat mediciniskt tillstånd som kan kontraindicera epidural administrering. Samtidig medicinering med MAO-hämmare eller nyligen (inom två veckor) avslutad behandling med MAO-hämmare.

Intravenös regional anestesi eller obstretisk paracervikalanestesi. Epidural och intratekal anestesi hos patienter med hypovolemi.

Ropivakain-sufentanil APL ska inte administreras intravenöst under förlossningsarbete eller före avnavling under kejsarsnitt på grund av risken för andningsdepression hos det nyfödda barnet. Detta i kontrast till epidural användning under förlossningsarbete, under vilken sufentanil i doser upp till 30 mikrog inte har visats påverka tillståndet hos modern eller det nyfödda barnet (se även avsnitt Graviditet och Amning).

4.4 Varningar och försiktighet

Ropivakain-sufentanil APL ska endast ges om tillfredsställande övervakning sker och utvecklingen av patientens tillstånd och smärta följs. Den ansvariga läkaren bör vidta lämpliga åtgärder för att förhindra intravaskulära injektioner och ha kunskaper om diagnos och behandling av biverkningar/överdoseringsreaktioner, systemisk toxicitet och andra komplikationer.

Opioidassocierad andningsdepression är dosrelaterad och kan upphävas med naloxon. En upprepad dos av naloxon kan vara nödvändig eftersom andningsdepressionen kan pågå längre än durationen av opioidantagonisten. Återupplivningsutrustning och opioidantagonister bör finnas lätt tillgängliga.

Som alla lokalanestetiska medel kan ropivakain orsaka akuta centralnervösa och kardiovaskulära toxiska effekter vid användning som leder till höga koncentrationer i blodet. Detta gäller speciellt efter oavsiktlig intravaskulär administrering eller administrering i rikt vaskulariserade områden.

Epiduralanestesi kan orsaka kardiovaskulär depression, speciellt vid samtidig hypovolemi. Försiktighet ska därför iakttas hos patienter med nedsatt kardiovaskulär funktion.

Bradykardi och eventuellt hjärtstillestånd kan inträffa om patienten har fått en otillräcklig mängd av antikolinergika eller när sufentanil kombineras med icke-vagolytiska muskelavslappnande medel. Bradykardi kan behandlas med atropin. Opioider kan orsaka lågt blodtryck, speciellt hos hypovolemiska patienter. Lämpliga åtgärder för att upprätthålla ett stabilt blodtryck bör vidtas.

Patienter som samtidigt behandlas med ropivakain och antiarytmika klass III (t.ex. amiodaron) bör stå under noggrann övervakning och EKG-monitorering övervägas eftersom effekterna på hjärta är additiva.

Patienter med nedsatt allmäntillstånd på grund av hög ålder eller andra komplicerande faktorer, såsom AV-block II eller III, framskriden leversjukdom eller kraftigt sänkt njurfunktion, kräver speciell uppmärksamhet.

Opioider ska titreras med försiktighet till patienter med något av följande tillstånd: okontrollerad hypotyreoidism, lungsjukdom (t.ex. astma), minskad respiratorisk reserv, alkoholism, nedsatt lever- eller njurfunktion. Sådana patienter behöver också förlängd övervakning. Snabba bolus-injektioner av opioider bör undvikas till patienter med nedsatt cerebral cirkulation. Hos denna patientgrupp har man i enstaka fall noterat att den övergående sänkningen av medelartärtrycket åtföljs av kortvarig reduktion av det cerebrala perfusionstrycket.

Försiktighet bör övervägas vid skallskador samt orostillstånd under alkohol- eller sömnmedelspåverkan. Det rekommenderas att minska doseringen hos äldre och försvagade patienter. Även om längre halveringstider ej observerats hos äldre har en högre frekvens av cirkulatoriska förändringar iakttagits hos dessa patienter.

Patienter med en kronisk opioidbehandling eller med tidigare opioidmissbruk kan behöva högre doser. Med epidural administrering bör försiktighet iakttas i närvaro av andningsdepression eller nedsatt lungfunktion och i närvaro av fosterpåverkan. Patienten bör övervakas noga under minst 1 timme efter varje dos då tidig andningsdepression kan uppstå. Försiktighet skall iakttas vid tecken som kan tyda på hypoxi hos fostret.

Ropivakain metaboliseras i levern och bör därför användas med försiktighet till patienter med svår leversjukdom. Upprepade doser kan behöva reduceras på grund av fördröjd eliminering. Vid nedsatt njurfunktion är det vanligtvis inte nödvändigt att reducera dosen vid engångsdoser eller vid korttidsbehandling.

Acidos och låga plasmaproteinnivåer, som ofta förekommer hos patienter med kronisk njursvikt, kan öka risken för systemtoxicitet. Denna risk bör också beaktas hos undernärda patienter eller patienter med behandlad hypovolemisk chock.

Pediatrisk population

Information om användning av kombinationen ropivakain + sufentanil i barn saknas.

4.5 Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner

Barbiturater: Morfin och morfinderivatens andningsdeprimerande effekt förstärks av barbiturater. Kombinationen med Sufenta bör därför undvikas.

CNS-hämmande medel: Alkohol, opioider, benzodiazepiner, neuroleptika, halogenerade narkosgaser, hypnotika och andra CNS-hämmande medel kan förstärka den andningsdeprimerande effekten. När patienter har fått sådana preparat, kommer dosen av sufentanil som krävs att vara mindre än vanligt. På samma sätt bör dosen av andra CNS-depressiva läkemedel minskas efter administrering av sufentanil.

Antiarytmika: Ropivakain-sufentanil APL ska användas med försiktighet tillsammans med andra lokalanestetika eller klass IB antiarytmika då de toxiska effekterna med ropivakain kan vara additiva. Specifika interaktionsstudier med lokalanestetika och antiarytmika klass III, t ex amiodaron, har inte utförts men försiktighet rekommenderas.

­Monoaminoxidashämmare (MAOI): Samtidig användning av MAO-hämmare och opioider kan leda till kraftiga och oförutsedda interaktioner, vilka inkluderar förstärkning av opiateffekter eller förstärkning av de serotonerga effekterna. MAO-hämmare har rapporterats öka effekten av narkotiska analgetika, särskilt hos patienter med hjärtsvikt. Därför bör Ropivakain-sufentanil APL inte användas inom 14 dagar efter avslutad behandling med MAO-hämmare.

CYP3A4-antagonister : In vitro data indikerar att sufentanil huvudsakligen metaboliseras av CYP3A. Däremot har ingen in vivo hämning av erytromycin (en känd cytokrom CYP3A4 enzymhämmare) observerats. Trots att kliniska data saknas, tyder in vitro data på att andra potenta hämmare av detta enzym, t ex ketokonazol, itrakonazol, ritonavir, kan hämma metabolismen av sufentanil. Detta kan innebära ökad risk för förlängd eller fördröjd andningsdepression. Samtidig behandling med ovannämnda läkemedel kräver särskild observation av patienterna; i synnerhet kan det vara nödvändigt att sänka dosen av Ropivakain-sufentanil APL. 

In vivo reducerades plasmaclearance av ropivakain med 15% vid samtidig administrering med ketokonazol som är en selektiv och potent hämmare av CYP3A4. Det är emellertid osannolikt att hämningen av detta isoenzym har någon klinisk relevans.

CYP1A2-antagonister: CYP1A2 är inblandat i bildandet av ropivakains huvudmetabolit 3-hydroxi-ropivakain. In vivo reducerades plasmaclearance av ropivakain med upp till 77 % vid samtidig tillförsel av fluvoxamin, som är en potent kompetitiv hämmare av CYP1A2. Då ropivakain ges samtidigt som starka CYP1A2-hämmare (till exempel fluvoxamin och enoxacin) kan en metabolisk interaktion inträffa, med förhöjda plasmakoncentrationer av ropivakain som följd. Långvarig tillförsel av ropivakain bör därför undvikas hos patienter som behandlas med starka CYP1A2-hämmare.

In vitro är ropivakain en kompetitiv hämmare av CYP2D6, men verkar inte hämma detta isoenzym vid kliniskt uppnådda plasmakoncentrationer.

4.6 Fertilitet, graviditet och amning
Graviditet

Ropivakain:

Bortsett från epidural administrering inom obstretiken saknas adekvata data från behandling av gravida kvinnor. Djurstudier tyder inte på direkta eller indirekta skadliga effekter vad gäller graviditet, embryonal-/fosterutveckling, förlossning eller utveckling efter födseln (se “Prekliniska uppgifter”).

Sufentanil:

Sufentanil passerar placenta. Kontrollerade kliniska studier under förlossningsarbete har visat att sufentanil givet epiduralt i doser upp till 30 mikrog i kombination med bupivakain inte givit upphov till någon negativ påverkan på moder eller barn. Efter epidural administrering av en dos som totalt ej översteg 30 mikrog, uppmättes en medelplasmakoncentration på 0,016 ng/ml i navelvenen. I doser över 30 mikrog gäller samma kategoriplacering som för andra narkotiska analgetika. En antidot för barnet skall alltid finnas till hands.

Amning

Sufentanil passerar över i modersmjölk.
Uppgift saknas om ropivakain passerar över i modersmjölk.

Fertilitet

-

4.7 Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner

Patienten bör informeras om att prestationsförmågan kan vara nedsatt en tid efter administrering av Ropivakain-sufentanil APL vad gäller uppgifter som kräver noggrannhet, t ex att köra bil och använda maskiner.

4.8 Biverkningar

Information om biverkningsprofilen för kombinationen ropvakain-sufentanil är begränsad. Nedan presenteras biverkningsfrekvenser för monoterapi av ropivakain respektive sufentanil.

Ropivakain:

Biverkningsprofilen för ropivakain liknar densamma för andra långtidsverkande lokalanestetika av amidtyp. Symptom kan uppkomma oavsett vilket lokalanestetikum som används och är ofta ett resultat av själva nervblockaden samt den kliniska situationen. Många av de mest vanligaste rapporterade biverkningarna, såsom illamående, kräkningar och hypotension är mycket vanliga under anestesi och kirurgi generellt och det är inte möjligt att särskilja de som förorsakats av den kliniska situationen från dem som orsakats av läkemedlet eller blockaden.

Tabell 1. Biverkningar vid perineural och epidural administrering

Mycket vanliga (>1/10)

Hjärta: Bradykardi, takykardi
Blodkärl: Hypotension
Magtarmkanalen: Illamående

Vanliga (1/10 - 1/100)

Centrala och perifera nervsystemet: Parestesi, yrsel, huvudvärk
Blodkärl: Hypertension
Magtarmkanalen: Kräkningar
Njurar och urinvägar: Urinretention

Allmänna symtom: Temperaturstegring, stelhet, ryggont

Mindre vanliga (1/100 - 1/1000)

Psykiska störningar: Oro
Centrala och perifera nervsystemet: Symtom på CNS-toxicitet (konvulsioner, Grand mal-konvulsioner, slaganfall, berusningskänsla, cirkumoral parestesi, förlamning av tunga, hyperakusi, tinnitus, synstörningar, dysartri, muskelryckningar, tremor)*, hypoestesi
Blodkärl: Synkopé
Andningsvägar: Dyspné
Allmänna symtom: Hypotermi

Sällsynta (≥1/10 000, <1/1 000)

Hjärta: Hjärtstillestånd, arytmier
Allmänna symtom: Allergiska reaktioner (anafylaktiska reaktioner, angioneurotiskt ödem och urtikaria)

*Dessa symtom uppträder vanligtvis p.g.a oavsiktlig intravaskulär injektion, överdosering eller snabb absorption.

Sufentanil:

Baserat på sammanslagna säkerhetsdata från kliniska studier var de vanligaste rapporterade biverkningarna följande (≥5% incidens): sedation (19,5%), klåda (15,2%), illamående (9,8%) och kräkningar (5,7%).

Mycket vanliga (>1/10)

Hud och subkutan vävnad: Klåda
Centrala och perifera nervsystemet: Sedation

Vanliga (1/10 - 1/100)

Allmänna: Pyrexi
Hjärta/blodkärl: Takykardi. Hypertoni, hypotoni, blekhet
Magtarmkanalen: Kräkningar, illamående
Hud och subkutan vävnad: Missfärgning av huden
Andningsvägar: Neonatal cyanos
Muskuloskeletala systemet och bindväv: Muskelryckningar
Centrala och perifera nervsystemet: Neonatal tremor, yrsel, huvudvärk
Njurar och urinvägar: Urinretention, urininkontinens

Mindre vanliga
(1/100 - 1/1000)

Allmänna: Hypotermi, minskad kroppstemperatur, ökad kroppstemperatur, frossa, reaktioner vid injektionsstället, smärta vid injektionsstället, smärta
Hjärta/blodkärl: Atrioventrikulärt block, cyanos, bradykardi, arytmi, onormalt EKG
Hud och subkutan vävnad: Allergisk dermatit, hyperhidros, hudutslag, hudutslag hos nyfödda, torr hud
Immunsystemet: Rinit. Hypersensitivitet
Andningsvägar: Bronkospasm, hypoventilering, dysfoni, hosta, hicka, andningsstörning
Muskuloskeletala systemet och bindväv: Ryggsmärta, neonatal muskulär hypotoni, muskelrigiditet
Centrala och perifera nervsystemet: Ataxi, neonatal dyskinesi, dystoni, hyperreflexi, förhöjd muskletonus, neonatal hypokinesi, somnolens
Psykiska störningar: Apati, nervositet
Ögon: Synstörning

Ingen känd frekvens

Hjärta/blodkärl: Hjärtstillestånd. Chock
Hud och subkutan vävnad: Erytem
Immunsystemet: Anafylaktisk chock, anafylaktisk reaktion, anafylaktoid reaktion
Andningsvägar: Andningsstillestånd, apné, andningsdepression, lungödem, laryngospasm
Muskuloskeletala systemet och bindväv: Muskelspasmer
Centrala och perifera nervsystemet: Koma, kramper, ofrivilliga muskelsammandragningar
Ögon: Mios

Rapportering av misstänkta biverkningar
Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till (se detaljer nedan).

Läkemedelsverket
Box 26
751 03 Uppsala
www.lakemedelsverket.se

4.9 Överdosering

Ropivakain:

Toxicitet: 
Efter oavsiktliga intravaskulära injektioner vid plexusblockader och andra perifera blockader har fall av kramper observerats. Systemisk toxicitet efter spinal tillförsel är inte sannolik eftersom dosen är låg. Tillförsel av en alltför hög dos till intratekalrummet kan leda till total spinal blockad resulterande i allvarlig kardiovaskulär depression och andningsdepression.

Symtom: 
Systemtoxiska reaktioner innefattar det centrala nervsystemet och det kardiovaskulära systemet. Sådana reaktioner orsakas av en hög koncentration av lokalanestetika i blodet, vilket kan uppkomma på grund av ofrivillig intravaskulär injektion, överdosering eller ovanligt snabb absorption från rikt vaskulariserade vävnader (se även “Varningar och försiktighet”).

CNS-symtom är liknande för alla lokalanestetika av amidtyp, medan symtom från hjärtat skiljer sig mer åt mellan olika läkemedel, både kvantitativt och kvalitativt.

Ofrivilliga intravaskulära injektioner av lokalanestetika kan orsaka omedelbara systemtoxiska reaktioner (inom sekunder till ett par minuter). Tecken på systemtoxicitet vid överdosering inträffar senare (15-60 minuter efter injektion) beroende på en långsammare ökning av koncentrationen av lokalanestetika i blodet.

Behandling: 
Om tecken på akut systemisk toxicitet uppträder ska administreringen av lokalanestetika omedelbart avbrytas och CNS-symtom (kramper, CNS-depression) måste ges behandling omedelbart för att upprätthålla god ventilation, syretillförsel och cirkulation. Syrgas ges alltid och vid behov kontrollerad ventilation. Om kramper inte upphör spontant inom 15-20 sekunder ges tiopentalnatrium 1-3 mg/kg iv för att möjliggöra adekvat ventilation eller diazepam 0,1 mg/kg iv (verkar något långsammare). Långvariga kramper äventyrar patientens andning och syrsättning. Injektion av muskelrelaxantia (t.ex. suxameton 1 mg/kg) skapar gynnsammare förutsättningar för ventilering och syrsättning av patienten men fordrar erfarenhet av trakeal intubation och kontrollerad ventilation.

I händelse av cirkulationsstillestånd ska hjärt-lungräddning utföras omedelbart. Viktigt är att upprätthålla god syretillförsel, andning och cirkulation samt att behandla acidos.

Om kardiovaskulär depression uppstår (blodtrycksfall/bradykardi) bör lämplig behandling med intravenösa vätskor, vasopressor (t.ex. efedrin 5-10 mg intravenöst som kan upprepas efter 2-3 minuter) och/eller inotropa medel övervägas.

Om hjärtstillestånd skulle inträffa kan långvariga återupplivningsförsök krävas för en lyckad utgång.

Sufentanil:

Symptom:
Överdosering av sufentanil manifesterar sig som en förstärkning av de farmakologiska effekterna. Huvudrisker är andningsdepression, apné, sänkt medvetandegrad och cirkulationspåverkan med bradykardi och blodtrycksfall. Muskelrigiditet, myoklonier. Oro, excitation kan förkomma. Illamående och kräkningar.

Behandling:
I närvaro av hypoventilation eller apné, skall syrgas administreras och andningen bör assisteras eller kontrolleras vid behov. En särskild narkotisk antagonist, såsom naloxon, bör användas vid behov för att häva andningsdepression. Naloxon reverserar toxiska effekter, 0,4 mg iv till vuxen (barn 0,01 mg/kg), ev i upprepade doser för fullständig reversering; för partiell reversering 0,001 mg/kg iv och/eller im. Om andningsdepression är förknippad med muskelrigiditet kan ett intravenöst neuromuskulärt blockerande medel komma att krävas för att underlätta assisterad eller kontrollerad andning. Symptomatisk behandling i övrigt.

Patienten bör observeras noggrant, kroppsvärme och adekvat vätskeintag skall upprätthållas. Om mycket lågt blodtryck föreligger eller om det kvarstår, bör risken för hypovolemi övervägas och i förekommande fall kontrolleras med lämplig parenteral vätsketillförsel.

5 Farmakologiska egenskaper
5.1 Farmakodynamiska egenskaper

Farmakoterapeutisk grupp: Opioidanestetika

ATC-kod: N01AH

Ropivakain:

Ropivakain är en ren enantiomer och ett lokalanestetikum av amidtyp som blockerar impulsledningen i nerverna reversibelt genom att hämma transporten av natriumjoner genom nervmembranet. Liknande effekter kan även ses på excitatoriska membran i hjärna och hjärtmuskel. Ropivakain har anestetisk och analgetisk effekt. Vid höga doser erhålls kirurgisk anestesi, medan lägre doser ger sensorisk blockad (analgesi) med begränsad och icke-progressiv motorblockad.

Farmakodynamiska effekter: Ropivakain visar in vitro en mindre negativ inotropisk effekt än levobupivakain och bupivakain. Intravenösa studier på människa har visat att ropivakain har mindre potential för CNS-toxicitet och kardiovaskulär toxicitet än bupivakain. CNS-symtomen är likartade men uppträder vid lägre doser och plasmakoncentrationer och varar längre för bupivakain. Ropivakain orsakar en mindre ökning av QRS-bredden än bupivakain. Om stora mängder läkemedel når cirkulationen snabbt uppkommer centralnervösa och kardiovaskulära symtom (se “Överdosering”). 

Sufentanil:

Sufentanil är ett opioidanalgetikum som har hög affinitet till µ-receptorn i CNS. Sufentanil är kemiskt besläktat med fentanyl. I farmakodynamiskt avseende påminner sufentanil om morfin, men är ca 100 gånger mer potent, har ett snabbare anslag och kortare duration. På grund av hög fettlöslighet penetrerar sufentanil snabbt blod-hjärnbarriären. Sufentanil har ingen histaminfrisättande effekt.

­Kombination av lokalanestetika och opioid ger en förstärkt analgetisk effekt varför lägre doser än normalt kan användas av vardera substansen. Kombinationen ger en mer uttalad och långvarig smärtlindring med mindre motorikpåverkan än substanserna var och en för sig, och patienten kan lättare mobiliseras.

5.2 Farmakokinetiska egenskaper

Ropivakain

Plasmakoncentrationen av ropivakain är beroende av given dos, typ av blockad och vaskulariseringen på injektionsstället. Ropivakain uppvisar linjär farmakokinetik.

Absorption 
Ropivakain uppvisar fullständig och bifasisk absorption från epiduralrummet, med halveringstider för de två faserna i storleksordningen 14 minuter respektive 4 timmar. Den långsammare absorptionen är hastighetsbegränsande faktor för eliminationen av ropivakain, vilket förklarar varför den terminala halveringstiden är längre efter epidural administrering än efter intravenös tillförsel.

Distribution 
Ropivakain är huvudsakligen bundet till surt alfa1-glykoprotein i plasma med en fri fraktion på ca 6%. Efter intravenös administrering är ropivakains distributionsvolym vid steady state 47 liter. En ökning av den totala plasmakoncentrationen av ropivakain och den aktiva metaboliten PPX under kontinuerlig epidural infusion har observerats, beroende på en post-operativ ökning av surt alfa1-glykoprotein. Ökningen av fritt, farmakologiskt aktivt ropivakain i plasma har varit avsevärt mindre än ökningen av totalt ropivakain. Den genomsnittliga koncentrationen av obundet PPX har observerats vara ca 7-9 gånger högre än den genomsnittliga koncentrationen obundet ropivakain efter kontinuerlig epidural infusion upp till 72 timmar.
Ropivakain passerar placenta och jämvikt uppnås mellan obundet ropivakain hos moder och foster. Graden av proteinbindning hos fostret är lägre än hos modern, vilket ger en lägre total plasmakoncentration hos fostret än hos modern.

Metabolism 
Ropivakain metaboliseras i levern framför allt genom aromatisk hydroxylering till 3-hydroxi-ropivakain (katalyserat av CYP1A2) samt genom N-dealkylering till PPX (katalyserat av CYP3A4). Samtliga metaboliter har en lokalanestetisk effekt, men med betydligt lägre potens och kortare duration än ropivakain. Tröskelvärdet för CNS-toxiska plasmakoncentrationer av obundet PPX hos råtta är ca 12 gånger högre än det för obundet ropivakain. PPX är en mindre betydande metabolit efter en enstaka dos men en huvudmetabolit efter kontinuerlig epidural infusion.

Elimination
Metaboliterna utsöndras i urinen. Endast ca 1% av en dos ropivakain utsöndras som oförändrat ropivakain. Ropivakain har en genomsnittlig total plasmaclearance i storleksordningen 440 ml/minut, en clearance av obundet ropivakain på 8 l/minut samt en renal clearance på 1 ml/minut. Den terminala halveringstiden är 1,8 timmar efter intravenös administrering och intermediär-hepatisk extraktionsratio ca 0,4.

Nedsatt njurfunktion har liten eller ingen påverkan på farmakokinetiken för ropivakain. Renalt clearance för PPX har ett signifikant samband med kreatininclearance. En brist i korrelation mellan total och obunden exponering, uttryckt som AUC, och kreatininclearance, indikerar att totala clearance för PPX inkluderar en icke-renal eliminering utöver utsöndring via njurar. Vissa patienter med nedsatt njurfunktion kan uppvisa en ökad exponering för PPX som ett resultat av ett lågt icke-renalt clearance. Eftersom CNS toxiciteten är lägre för PPX jämfört med ropivakain anses de kliniska konsekvenserna av detta vara försumbara vid korttidsbehandling.

Sufentanil  

Sufentanils farmakokinetik har rapporterats vara linjär.

Absorption
Maximal plasmakoncentration uppnås inom 10 min efter epidural administrering.

Distribution
Den centrala distributionsvolymen är ca 14 l och distributionsvolym vid steady state är 344 l. Ca 92,5 % av sufentanil är bundet till plasmaproteiner, huvudsakligen till alfa-1-glykoprotein.

Metabolism
Sufentanil har ett plasmaclearance på 0,89 l/min hos vuxna (70 kg person). Sufentanil metaboliseras huvudsakligen i levern och tunntarmen. Sufentanil metaboliseras främst via CYP 3A4.

Elimination
Efter intravenöst administrerande doser (250 -1500 mikrog) uppvisar sulfentanil en trifasisk plasmakoncentrations-tids kurva med följande halveringstider: 2,3-4,5 min och 35-73 min och terminal halveringstid från 4,1 till 10-16 tim (den terminala halveringstiden ökar med ökande dos). De initiala halveringstiderna (halveringstiderna för distribution) bestämmer den tid som det tar för plasmakoncentrationerna att försvinna ur kroppen. Terminala halveringstider är cirka 165 min i CSF (cerebrospinalvätskan) och ca 355 min i plasma efter epidural administrering.

Ca 80 % av given dos utsöndras som metabolit inom 24 tim. Endast 2 % av dosen utsöndras i oförändrad form.

Nedsatt leverfunktion
Distributionsvolymen är något större och det totala clearance något mindre hos patienter med cirros jämfört med kontroller. Detta leder till en signifikant förlängning av halveringstiden med ca 30 %.

Nedsatt njurfunktion
Distributionsvolymen vid steady-state, totala clearance, fria fraktionen sufentanil och den terminala eliminationshalveringstiden hos patienter i dialys och som genomgår njurtransplantation skiljer sig inte från friska kontroller.

5.3 Prekliniska säkerhetsuppgifter

Ropivakain:

Gängse studier avseende säkerhetsfarmakologi, allmäntoxicitet, mutagenicitet, reproduktionseffekter och lokala effekter identifierade inte några särskilda risker för människa, förutom de som kan förväntas på grund av den farmakodynamiska verkan av höga doser av ropivakain (t ex CNS-symtom, inbegripet kramper, och kardiotoxicitet).

Sufentanil:

Information saknas

6 Farmaceutiska uppgifter
6.1 Förteckning över hjälpämnen

Natriumklorid 8,8 mg
Saltsyra/natriumhydroxid (till pH-justering)
Vatten för injektionsvätskor

Innehåller inte konserveringsmedel eller stabiliseringsmedel.

pH 4,0 - 5,0.

6.2 Inkompatibiliteter

Alkalinisering kan medföra utfällning eftersom ropivakain är svårlöslig vid pH över 6,0.

6.3 Hållbarhet

2 år.

6.4 Särskilda förvaringsanvisningar

Ljuskänsligt, förvaras i originalförpackningen eller på annat sätt i skydd för ljus.
Förvaras vid högst 25 °C.

6.5 Förpackningstyp och innehåll

Injektionsflaska med propp av klorbutylgummi och aluminiumkapsyl, 50 ml.

6.6 Särskilda anvisningar för destruktion och övrig hantering

Inga särskilda anvisningar.

7 Tillverkare av rikslicensen

Apotek Produktion & Laboratorier AB
Prismavägen 2
141 75 Kungens Kurva

8 Läkemedelsverkets diarienummer och datum för beviljande av rikslicensen

9 Datum för läkemedelsverkets översyn av produktresumén

10 Datum för senaste revision

2016-03-11

{
    "productId": 591,
    "atcCode": "N01AH",
    "nationalLicense": false,
    "strength": "1 mg/ml + 1 mikrog/ml",
    "name": "Ropivakain-sufentanil APL",
    "form": "Injektionsvätska, lösning",
    "nplId": "20150112000017",
    "narcoticsClass": "II",
    "narcoticsClassWarningHeadline": "Narkotika klass II",
    "narcoticsClassWarningText": "Beroendeframkallande medel. Iakttag största försiktighet vid förskrivning av detta läkemedel.",
    "specialRecipeForm": true,
    "medicalDeviceProduct": false,
    "therapyAreas": [
        {
            "therapyAreaId": 9,
            "name": "Smärta"
        }
    ],
    "productItems": [
        {
            "productItemId": 570,
            "nordicItemNumber": "332601",
            "packagingDescription": "Injektionsflaska, 50 milliliter",
            "price": null,
            "requirePrescription": true,
            "includedInInsurance": false,
            "otherPrescribers": []
        }
    ],
    "productDocumentUrl": "/Web/product/591/productdocument",
    "safetyInformationUrl": null,
    "productDocumentType": "ProductMonograph",
    "deRegistredDate": null,
    "fullName": "Ropivakain-sufentanil APL 1 mg/ml + 1 mikrog/ml Injektionsvätska, lösning"
}

Kontaktuppgifter

Besöksadress:

Prismavägen 2, Kungens Kurva


010-447 96 00


Övrig kontaktinformation

Vi gör skillnad för patienter med särskilda behov

Apotek Produktion & Laboratorier (APL) är ett av Europas ledande företag inom tillverkning av extempore och lagerberedningar. Vi arbetar på uppdrag av samhället och andra läkemedelsföretag för att skapa största möjliga patientnytta. Vår vision är att vi ska göra skillnad för patienter med särskilda behov. Vi är också en etablerad kontraktstillverkare inom Life Science i Skandinavien där vi tillhandahåller utveckling och analys. Med cirka 500 medarbetare och fem tillverkningsenheter i Malmö, Göteborg, Stockholm och Umeå tar vi fram läkemedel som förbättrar och räddar liv.


Läs mer