AIDA
AIDA är APLs informationsdatabas som innehåller information om APLs läkemedel, framförallt lagerberedningar.
Produktresumé är produktinformation som är granskad och beviljad av Läkemedelsverket för rikslicenser.
Produktmonografi är produktinformation som inte är granskad av Läkemedelsverket. Förskrivaren har ansvar för att läkemedlet är medicinskt ändamålsenligt och att doseringen är adekvat.
Skyddsinformation visas där behov finns.
%20_KNA4127.jpg)
Oxikodon APL 20 mg/ml Infusionsvätska, lösning
Narkotika klass II: Beroendeframkallande medel. Iakttag största försiktighet vid förskrivning av detta läkemedel.
Förpackning | Receptbelagd | Övriga förskrivare | Varunr |
---|

Oxikodon APL 20 mg/ml infusionsvätska, lösning
1 ml infusionsvätska, lösning innehåller:
Oxikodonhydroklorid 20 mg, motsvarande oxikodon 17,8 mg.
Delteckassett 100 ml infusionsvätska, lösning innehåller:
Oxikodonhydroklorid 2 g motsvarande oxikodon 1,78 g
Hjälpämne med känd effekt:
Natriummetabisulfit 0,1 mg per ml (E223).
Beträffande hjälpämnen, se 6.1
Infusionsvätska, lösning
Intravenös eller subkutan behandling av svår smärta med nociceptiva komponenter
Individuell dosering. Dosens storlek är beroende av patientens ålder, vikt, smärtans svårighetsgrad samt medicinsk och analgetisk historik. För äldre (över 75 år) och patienter med nedsatt allmäntillstånd liksom vid nedsatt lever- eller njurfunktion skall försiktighet iakttas vid användning av oxikodon. Dosen ska titreras för att ge optimal smärtlindring med minimala biverkningar. Patienten ska vara smärtlindrad innan kontinuerlig infusion startas. Oxikodon APL 20 mg/ml infusionsvätska, lösning i Delteckassett är avsedd att användas med en infusionspump.
Vuxna
Som kontinuerlig intravenös infusion:
2-5 mg/timme.
Som kontinuerlig subkutan infusion:
0,3-0,5 mg/timme (7,5-12 mg/dygn)
PCA (Patient controlled analgesia) intravenöst:
0,03 mg/kg som bolusdos med spärrtid 6 minuter. Maximalt 10 doser/timme.
Monitorering
Andningsfrekvens, sederingsgrad, smärtskattning, illamående, klåda, blåstömning.
Behandlingskontroll
Andningsdepression kan förekomma, varför kontinuerlig övervakning och beredskap för andningsunderstöd och antidotbehandling krävs. Andningsdepression kan hävas med naloxon. Den andningsdepressiva effekten kan vara långvarig därför krävs i enstaka fall upprepad dosering av naloxon.
Oxikodon är kontraindicerat hos patienter med överkänslighet mot oxikodon eller mot något hjälpämne, i varje situation där opioider kontraindiceras, vid hjärtarytmier, svår njursvikt (kreatininclearance <10 mL/minut), måttlig till svår leversvikt, kronisk förstoppning, förlångsammad tarmtömning, akut buksmärta, akut alkoholism, koma, hjärntumör, förhöjt cerebrospinalt eller intrakranialt tryck, skallskada, konvulsiva sjukdomar, delirium tremens, hos patienter som behandlas eller har behandlats med MAO-hämmare under de senaste två veckorna, vid allvarlig kronisk obstruktiv lungsjukdom, cor pulmonale, allvarlig bronkialastma, paralytisk ileus, hyperkapni, allvarlig andningsdepression med hypoxi, orostillstånd under alkohol- eller sömnmedelspåverkan samt under graviditet. Oxikodon skall inte användas vid idiopatiska eller psykopatologiska smärttillstånd.
Beroendeframkallande medel. Iakttag största försiktighet vid förskrivning av detta läkemedel. Oxikodon får endast ges om tillfredsställande övervakning sker och utveckling av patientens tillstånd och smärta följs. Den huvudsakliga risken med överdrivet opioidintag är andningsdepression. Oxikodon bör användas med särskild försiktighet när det gäller försvagade patienter, patienter med kraftigt nedsatt lung-, njur- eller leverfunktion, toxisk psykos, myxödem, hypotyreos, prostataförstoring, binjurebarksinsufficiens (Addisons sjukdom), alkoholism, sjukdomar i gallgången, pankreatit, inflammatoriska tarmsjukdomar, hypotoni, hypovolemi samt i kombination med andra CNS-hämmare. Dosen kan behöva reduceras.
Oxikodon bör inte ges till barn och ungdomar under 18 år då det saknas erfarenhet av behandling av denna patientgrupp. Försiktighet skall iakttagas vid oxikodonbehandling av äldre patienter. Oxikodonets plasmakoncentration förefaller högre hos äldre personer jämfört med yngre. Den lägsta dosen bör ges med noggrann titrering till smärtkontroll.
Oxikodon bör användas med försiktighet efter bukkirurgi eftersom opiater är kända för att försämra intestinal motilitet och bör inte användas förrän läkaren är säker på att tarmfunktionen är normal. Skulle tarmvred misstänkas under användning av oxikodon skall behandlingen omedelbart upphöra. Oxikodon bör användas med försiktighet preoperativt, intraoperativt och inom de första 12-24 timmar postoperativt.
Hos patienter med nedsatt njurfunktion (kreatininclearance <60 mL/minut) är plasmakoncentrationen av oxikodon högre jämfört med patienter med normal njurfunktion. Oxikodon ska doseras restriktivt och anpassas efter den kliniska situationen. Dosinitiering bör följa en konservativ hållning. Den rekommenderade vuxna startdosen bör minskas med 50 %.
Plasmakoncentrationen av oxikodon är högre hos patienter med nedsatt leverfunktion jämfört med patienter med normal leverfunktion. Dosinitiering bör följa en konservativ hållning hos dessa patienter. Den rekommenderade vuxna startdosen bör minskas med 50 %, och varje patient ska titreras till adekvat smärtkontroll enligt deras kliniska situation.
Liksom för alla opioider kan långvarig användning av oxikodon skapa beroende. Abstinenssymtom kan uppträda vid ett abrupt avbrott av behandlingen. När en patient inte längre behöver behandling med oxikodon är rekommendationen att nedtrappning av dosen sker gradvis för att undvika utsättningssymtom. Individbaserad utsättning rekommenderas. Som för alla opioider kan patienten utveckla tolerans mot läkemedlet under långvarig administrering och kräva högre doser för att upprätthålla den önskade analgetiska effekten. Oxikodon kan komma att missbrukas av personer med latent eller uppenbart beroende. Det är möjligt att utveckla psykologiskt beroende (missbruk) av opioida analgetika, innefattande oxikodon. Oxikodon bör följaktligen undvikas på patienter med tidigare eller nuvarande alkohol-, drog- eller medicinmissbruk.
Centraldämpande medel (t.ex. sedativa, hypnotika, fentiaziner, neuroleptika, anestetika, antidepressiva, muskelrelaxantia, antihistaminer, antiemetika) och andra opioider eller alkohol kan förstärka biverkningarna av oxikodon, särskilt andningsdepression.
Alkohol kan förstärka de farmakodynamiska effekterna hos oxikodon, samtidig användning skall undvikas.
Samtidig användning av oxikodon och antikolinergika (t.ex. tricycliska antidepressiva, neuroleptika, antihistaminer, antiemetika, antipsykotika, muskelavslappande medel, antiparkinsonläkemedel) kan förstärka de antikolinerga biverkningarna av oxikodon (som förstoppning, muntorrhet eller miktionsstörningar).
MAO-hämmare är kända för att interagera med narkotiska analgetika. De producerar CNS-excitation eller -depression med hyper- eller hypotensiv kris. Oxikodon bör användas med särskild försiktighet av patienter som samtidigt får MAO-hämmare eller som fått MAO-hämmare under de senaste två veckorna.
Oxikodon metaboliseras huvudsakligen av CYP3A4 med bidrag av CYP2D6. Aktiviteterna av dessa enzym kan hämmas eller induceras av olika läkemedel eller kosttillskott som administreras samtidigt, vilket kan leda till ändrade plasma koncentrationer av oxikodon. Dosering av oxikodon kan därför behöva justeras.
CYP3A4 hämmare, såsom makrolidantibiotika (t.ex. klaritromycin, erytromycin, och telitromycin), azol-antisvampmedel (t.ex. ketokonazol, vorikonazol, itrakonazol, och posakonazol) proteashämmare (t.ex. boceprevir, ritonavir, indinavir, nelfinavir och saquinavir), cimetidin och grapefruktjuice kan orsaka ett minskat clearance av oxikodon vilket skulle kunna leda till en ökning av plasmakoncentrationen av oxikodon. Därför kan en minskning av oxikodondosen vara lämplig och retitrering nödvändigt.
CYP3A4 inducerare, såsom rifampicin, karbamazepin, fenytoin och johannesört kan inducera metabolismen av oxikodon och orsaka ett ökat clearance av läkemedlet vilket leder till en minskning av oxikodons plasmakoncentration. Därför bör försiktighet iakttas och ytterligare titrering kan behövas för att uppnå smärtkontroll.
Läkemedel som hämmar CYP2D6 aktivitet, såsom paroxetin, fluoxetin och kinidin, kan orsaka minskat clearence av oxikodon vilket kan leda till en ökad plasmakoncentration av oxikodon. Samtidig administrering med hämmare av CYP2D6 har emellertid resulterat i endast obetydlig inverkan på oxikodons elimination och inget inflytande på de farmakodynamiska effekterna av oxikodon.
Kategori C
Erfarenhet av behandling under graviditet är begränsad. Under graviditet bör oxikodon endast ges på strikt indikation och sedan moderns behov vägts mot riskerna för barnet. Nyfödda barn till mödrar som har fått opioider under de senaste 3 till 4 veckorna före förlossning bör kontrolleras med avseende på andningsdepression. Långvarig användning av oxikodon under graviditet kan resultera i neonatalt opioidabstinenssyndrom. Oxikodon passerar placenta. Djurstudier med oxikodon har inte visat några teratogena eller embryotoxiska effekter. Oxikodon ska endast användas under graviditet om nyttan uppväger de möjliga riskerna för fostret/det nyfödda barnet.
Grupp III
Oxikodon passerar över i bröstmjölk och kan framkalla andningsdepression hos det nyfödda barnet. Oxikontin bör därför inte användas under amning.
-
Behandling med Oxikodon APL kan försämra reaktionsförmågan. Detta bör beaktas då skärpt uppmärksamhet krävs, t.ex. vid bilkörning och handhavande av maskiner.
Biverkningar som kan förekomma visas nedan enligt MedDRA-klassificering av organsystem.
Centrala och perifera nervsystemet |
|
Mycket vanliga (≥ 1/10) |
Somnolens, yrsel, huvudvärk |
Vanliga (≥1/100 - <1/10) |
Tremor, letargi |
Mindre vanliga (≥1/1 000 - <1/100) |
Amnesi, konvulsion, hypertoni, hypestesi, ofrivilliga muskelkontraktioner, talstörningar, synkope, parestesier, dysgeusi |
Ingen känd frekvens |
Hyperalgesi |
Ögon |
|
Mindre vanliga (≥1/1 000 - <1/100) |
Synrubbningar, mios |
Öron och balansorgan |
|
Mindre vanliga (≥1/1 000 - <1/100) |
Vertigo |
Hjärtat |
|
Mindre vanliga (≥1/1 000 - <1/100) |
Palpitationer (i samband med abstinens) |
Blodkärl |
|
Mindre vanliga (≥1/1 000 - <1/100) |
Vasodilatation |
Sällsynta (≥1/10 000 till <1/1 000) |
Hypotension, ortostatisk hypotension |
Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum |
|
Vanliga (≥1/100 - <1/10) |
Dyspné, bronkialspasm |
Mindre vanliga (≥1/1 000 - <1/100) |
Andningsdepression |
Magtarmkanalen |
|
Mycket vanliga (≥ 1/10) |
Förstoppning, illamående, kräkning |
Vanliga (≥1/100 - <1/10) |
Buksmärtor, diarré, muntorrhet, dyspepsi |
Mindre vanliga (≥1/1 000 - <1/100) |
Dysfagi, flatulens, eruktation, ileus |
Ingen känd frekvens |
Tandproblem |
Lever och gallvägar |
|
Mindre vanliga (≥1/1 000 - <1/100) |
Förhöjda lever enzymer, ureteral spasm |
Ingen känd frekvens |
Cholestasis, gallkolik |
Hud och subkutan vävnad |
|
Mycket vanliga (≥ 1/10) |
Pruritus |
Vanliga (≥1/100 - <1/10) |
Utslag, hyperhidros |
Mindre vanliga (≥1/1 000 - <1/100) |
Torr hud |
Sällsynta ≥1/10 000 till <1/1 000) |
Urtikaria |
Njurar och urinvägar |
|
Mindre vanliga (≥1/1 000 - <1/100) |
Urinretention |
Immunsystemet |
|
Mindre vanliga (≥1/1 000 - <1/100) |
Överkänslighet |
Ingen känd frekvens |
Anafylaktisk reaktion, anafylaktoid reaktion |
Metabolism och nutrition |
|
Vanliga (≥1/100 - <1/10) |
Minskad aptit |
Mindre vanliga (≥1/1 000 - <1/100) |
Uttorkning |
Psykiska störningar |
|
Vanliga (≥1/100 - <1/10) |
Ångest, förvirring, depression, sömnlöshet, nervositet, onormalt tänkande |
Mindre vanliga (≥1/1 000 - <1/100) |
Agitation, påverkad labilitet, eufori, dysfori,hallucinationer, minskad libido, läkemedelsberoende |
Ingen känd frekvens |
Aggression |
Reproduktionsorgan och bröstkörtel |
|
Mindre vanliga (≥1/1 000 - <1/100) |
Erektil dysfunktion, hypogonadism |
Ingen känd frekvens |
Amenorré |
Endokrina sjukdomar |
|
Mindre vanliga (≥1/1 000 - <1/100) |
Ökad ADH-frisättning |
Allmänna symptom och symptom vid administreringsstället |
|
Vanliga (≥1/100 - <1/10) |
Asteni, fatigue |
Mindre vanliga (≥1/1 000 - <1/100) |
Frossa, abstinenssyndrom, olustkänsla, ödem, perifert ödem, läkemedelstolerans, törst |
Ingen känd frekvens |
Neonatalt abstinenssyndrom |
Rapportering av misstänkta biverkningar
Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till (se detaljer nedan).
Läkemedelsverket
Box 26
751 03 Uppsala
www.lakemedelsverket.se
Symptom vid överdosering
Akut överdosering med oxikodon kan yttra sig i knappnålsstora pupiller, andningsdepression, dåsighet som utvecklas till dvala eller koma, slapphet i skelettmuskulaturen, bradykardi och hypotoni. Lungödem och död kan inträffa i allvarliga fall.
Behandling av överdosering
Om befogat ventrikeltömning, kol, laxantia. Det viktigaste är att se till att luftvägarna är öppna och att sätta in assisterad eller kontrollerad ventilation. Bibehåll och underlätta andning och cirkulation.
I allvarliga fall bör man överväga att ge 0,8 mg naloxon intravenöst. Upprepa med 2-3 minuters intervall vid behov eller genom infusion med 2 mg i 500 ml isotonisk saltlösning eller 5% glukos (0,004 mg/ml).
Infusionen bör fortgå i en takt som motsvarar tidigare bolusdos samt i enlighet med patientens svar. Eftersom naloxon har relativt kortvarig verkan måste patienten noga övervakas till dess spontanandningen har kommit igång på ett tillförlitligt sätt. Monitorering i ytterligare 24-48 timmar rekommenderas vid risk för återkommande symptom.
För mindre allvarliga fall av överdosering skall 0,2 mg naloxon ges intravenöst och vid behov följas upp med kompletterande injektioner med 0,1 mg varannan minut.
Naloxon bör inte ges om det inte föreligger kliniskt signifikant andnings- eller cirkulationsdepression till följd av oxikodonöverdosering. Naloxon bör ges med försiktighet till personer som man vet eller misstänker är beroende av oxikodon. Plötslig eller fullständig reversering av opioideffekterna kan i sådana fall påskynda smärtan samt akut abstinenssyndrom.
Toxicitet
Letal dos för vuxna (utan toleransutveckling) anges till ca 60-100 mg peroralt. Skopolamin, hypnotika och alkohol potentierar toxiska effekter.
Farmakoterapeutisk grupp: Analgetika, opioider, naturliga opiumalkaloider, opiater
ATC-kod: N02AA05
Oxikodon är ett syntetiskt opioidanalgetikum med kraftig analgetisk effekt. Oxikodon har främst affinitet till myopioidreceptorerna och visar tydliga agonistegenskaper. Affinitet för delta- eller kappaopioidreceptorer har också påvisats.
Den analgetiska effekten beror dels på en förändrad smärtupplevelse och dels på en höjning av smärttröskeln. Verkningsmekanismen innefattar CNS-opioidreceptorer för kroppsegna föreningar med opioidliknande aktivitet. Oxikodon utövar sin analgetiska effekt på olika nivåer inom CNS. Till oxikodons centralnervösa effekter hör även andningsdepression, psykiska symtom, illamående och kräkning, mios, frisättning av antidiuretiskt hormon samt anxiolytisk, hostdämpande och sedativ verkan. .
Oxikodon har beroendeframkallande egenskaper och tolerans kan utvecklas mot oxikodoneffekterna.
Distribution
Maximal plasmakoncentration uppnås efter 25 min efter en intravenös injektion. Ca. 45% binds till plasmaprotein och distributionsvolymen är 2-3 l/kg.
Metabolism
Oxikodon metaboliseras i levern via CYP3A4 och CYP2D6 till noroxikodon, oxymorfon och noroxymorfon som därefter glukuronideras. Metaboliternas analgetiska verkan anses inte vara kliniskt betydelsefull. Halveringstiden är 2-3 timmar.
Elimination
Större delen av oxikodon och noroxymorfon utsöndras oförändrat via urinen, medan oxymorfon huvudsakligen utsöndras i konjugerad form.
Särskilda patientgrupper
Patienter med mild till allvarlig nedsatt lever- eller njurfunktion kan ha ökad eliminationshalveringstid för oxikodon, vilket kan ge ökade plasmakoncentrationer av oxikodon och noroxikodon samt minskad plasmakoncentration av oxymorfon.
-
Natriummetabisulfit (stabiliseringsmedel)
Natriumklorid
Saltsyra (för pH-justering)
Vatten för injektionsvätskor
pH: 2,5-4,0
-
6 månader.
Förvaras i kylskåp (+2°C - +8°C).
Ljuskänsligt. Förvaras i originalförpackningen.
Ska anta rumstemperatur innan användning. Kan förvaras i rumstemperatur (högst 25 ºC) i totalt 7 dagar.
Delteckassett, 100 ml.
Inga särskilda anvisningar.
Apotek Produktion & Laboratorier AB
Prismavägen 2
141 75 Kungens Kurva
2017-11-01
{ "productId": 643, "atcCode": "N02AA05", "nationalLicense": false, "strength": "20 mg/ml", "name": "Oxikodon APL", "form": "Infusionsvätska, lösning", "nplId": null, "narcoticsClass": "II", "narcoticsClassWarningHeadline": "Narkotika klass II", "narcoticsClassWarningText": "Beroendeframkallande medel. Iakttag största försiktighet vid förskrivning av detta läkemedel.", "specialRecipeForm": true, "medicalDeviceProduct": false, "therapyAreas": [ { "therapyAreaId": 9, "name": "Smärta" } ], "productItems": [], "productDocumentUrl": "/Web/product/643/productdocument", "safetyInformationUrl": null, "productDocumentType": "ProductMonograph", "deRegistredDate": null, "fullName": "Oxikodon APL 20 mg/ml Infusionsvätska, lösning" }